En liten sak till...

Det tog 3-4 min så gjorde han det igen.. Han fick mig att skratta tills tårarna föll, för något gammalt nåt som bara han, Maddis och jag vet! Jag saknar min barndom, jaaaa ni hörde rätt, det var inte alltid den bästa men när ja ser tillbaka på den så saknar jag den.. Mina vänner, mina syskon, skolan!

Acke och Maddis jag har alltid sett er som mina syskon och det kommer jag alltid göra trots stora bråk, olikheter, kontroverser, skit prat ja gud vet va vi alla hittat på, MEN jag har aldrig slutat älska er på mitt egna lite underliga vis.
Acke under många många år var du min bästa vän, ha ha ha min enda vän och jag skulle inte vilja ha det på annt vis min sanne vapen broder ha ha ha.
Mali du var flickan jag alltid ville vara som jag fortfarande ser upp till men dessvärre långa perioder lärde mig att avsky för att jag inte var du! Jag e ledsen för mitt trångsynta sätt..
Jag kommer aldrig glömma min familj och vart jag kommer ifrån!

Det som är lite små konstigt är att jag talar inför döva öron...Ingen av dem läser min blogg vilket är på gott å ont. Jag vill säga dom så mycket men finner alödrig ord och anvbänder därför min blogg "lilla dagboken" som ja brukar kalla den för att ventilera och det känns ofta väldigt bra!
Kanske kommer jag nångång yta mod till mig och tala om vad jag känner iallafall försöka...
Jag har sagt det förr och säger det igen... Jag älskar er på håll, på mitt sätt, min egen hemlighet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0