ickiz

Jooho jag tror faktiskt att det stämmer, dock inte när det gäller rasen, fy fy!
Som alla som känner mig vet är jag upp och ner hit och dit och äverallt, vilket kan vara jobbigt för vissa, rent störande för andra och kul för somliga...Men jag är den jag är!

Har haft ett lååångt mycket givande samtal idag på FT och efter det känns det både bra och ledsamt.
Jag vet att jag är den som hörs och syns mest men om det inte får vara så blir jag så ynklig, liten, rädd, ensam... Jag har alltid varit den som ska "spela" tuff för att bli accepterad och omtyckt, den modiga!

Jag är osams med en vän till mig om egentligen töntiga saker men som för mig är svårt att bara släppa när jag anser dessa saker vara fel och okänsligt gjorda.. Jag känner mig utanför... Någon sa till mig idag jag har sldrig hört dig säga snälla fina saker till henne tex, det är fan lögn.. Jag gör det på mitt sätt. Jag försöker uppmuntra, med ex vikt, kläder, frisyr eller färg osv och jag menar det jag uppvaktar med! Fick mig att känna som om jag vore en dålig kompis och känner mig därför jätte nedstämd och har tänkt på just detta hela dagen. Vill bara krypa in i mitt skal och gömma mig. Jag gillar inte att såra någon och enda gången jag säger taskiga saker som jag för stunden menar är det om jag känner mig orättvist behandlad, kränkt eller sårad. Jag vill dock inte göra någon människa ledsen för ni måste tro mig när jag säger detta Jag är inte tuff och tycken på insidan, det är bara mitt yttre- mitt skal, jag e jätte mjuk på insidan men osäker till det yttre. Jag kämpar varje dag med mig själv för att bli lite bättre som  medmänniska och det är ingen enkel match att tänka på andra när jag dessvärre omedvetet får hela universum att snurra kring bara mig!

Jag ska säga dig rakt ut vad jag tycker om dig just nu och vad jag även sagt till andra bakom din rygg!

Jag tycker jätte mycket om dig som min vän på alla sätt och vis men tycker att du sårar mig i saker du gör, vilket leder till att jag slänger käft med dig och skiter i att lyssna på vad du säger och bara noschar allt du säger så du kanske känner dig lite dum? Men du ska bara veta hur jag känner när du tex säger "du är ju för fan blind, eller liknande saker. Det får mig att bli jätte ledsen även om du kanske inte menar nåt ont. Jag har blivigt fruktansvärt mobbad öve min syn och är jätte osäker om jag ska berätta för folk eller inte hur dåligt jag ser, jag är rädd att bli retad eller slagen som förr, bara för att jag är annorlunda! Du säger och gör saker ibland som får mig att känna mig jätte värdelös och kommer ibland hem jätte ledsen ofta då vill jag såra dig tillbax, Jag menar att vara taskig när ja försöker vara det lite lagom för du sårar mig... Inte bara när du sticker iväg med andra mammor utan att något säga och lämnar mig ensam, trots du vet att jag ingen annan än dig känner. Vi har lovat varann att inte göra så, att iaf vara ärliga mot varann båda två??! Det handlar inte om att jag vill veta allt du ska göra eller vill ha någon sorts kontroll över dig, jag vill bara få vara med!

När jag är arg på dig säger jag "fan vad jag hatar henne, jag kan bli så jävla irriterad och jag pallar fan inte med henne. Men jag vill att du ändå ska veta att jag menar inte allt elakt jag säger om dig eller till dig, jag försöker bara få utlopp för mina känslor vilket jag många gånger kan göra på fel sätt Men alla människor kan fela, dock gör jag det kanske lite mer ofta än andra ;) Kort sagt menar jag inte att snacka skit om dig, jag behöver bara få ventilera och prata med andra som då alltid får mig att se saker och ting på ett annorluna sett som sedan ger mig ett nytt perspektiv på allt. Vill inte du ska tro att jag inte vet allt du också har gjort för mig! Många gånger har du tagit in mig i ditt hem när jag haft det jobbigt hemma och hade jag inte haft dig då vet jag inte vad jag skulle ta mig till, du har också lyssnat på när jag behöver prata och det är jag dig evigt tacksam för och glömmer inte i första taget!

Ibland undrar jag inte om ändå lika barn leka bäst.
Jag med mina diagnoser och översittar fasoner kanske ska hålla mig till mina "dampiga" vänner *asg* förstå mig rätt, jag har en tendens att köra över den som jag kan känna som svagare än mig själv och med det menar jag den som inte tar för sig som jag, den som är tystlåten och allt för snäll.. Man känner när man kan köra med andra och vilka man har största respekten för. Jag vill inte vara sån och jag lovar att jobba på det.
Känns som om jag har en tung dag framför mig med allt för mycket grubbel...

/HEJ PUSS, SES!