ickiz

Wow vilken kick det va!!! Hahahahah vi ska ha en liten.. Inskrivningen va klar och vi skulle komma vid lucia för att göra kontroller och ta alla uppgifter samt se när våran lille är beräknad, gud va vi lägntade.

Att berätr'tta för Daniels familj var bus änkelt =) Daniel skickade ett sms till Daniella att steff e grevid =)
Vi var påväg ner till tvättstugan och jag skratta "Daniella kommer ringa om 3...2...1..0 "Daniella...e det sant??
Hon trodde först att vi lurades och alla som känner Danne vet ju att han haft lite otur med tidigare flickvänner och låtsas graviditeter lol, men jo denna gången var det sant.. Min mamma och mormor gick lätt det med men att berätta för pappa måste jag säga gjorde mig nervös.. Så många gånger jag gjort min pappa gråhårig och sagt att nu e jag gravid i min tonår (på skämt) han har blivigt jätte arg, så nu va kjag nervös och tänkte shit nu e det på riktigt...Faktum är att jag hade absolut inget att oroa mig för, mih pappa blev jätte glad och stolt. Han skulle bli morfar. Efter all skit som hänt i mitt liv, alla bakslag, diagnoser och elände så e jag snart mamma sa han... Det som också¨är skönt är att pappa värkligen tycker om Daniel då min pappas åsikt har en stor betydelse för mig, för pappa brukar alltid ha rätt.

Något som var jätte jobbigt under hela min graviditet var detta eviga tjatande om min bakrund... Vilket gjorde mig både ledsen och jätte öpprörd.
Jag har ju 3 huvud diagnoser. Borderline, Kronisk PTSD och Adhd följd diagnoser Anorexi-tonår fram till 20. bullemi till och från. Rörlig reumatisk samt misstänkt fybro. Ett grovt blandmissbruk från 12 års ålder till 21. Dom ville väl inte tro på mvc att jag skulle klara av att ta hand om mig själv och ett barn när jag haft lvu-lvm och hela tiden flängt ut och in på behandling... Ingen verkade tro att jag faktiskt ändrat mig... Jag hade det jätte jobbigt och blev tvingad att tala med folk jag fick än den ena en den andra tiden till olpka människor som jag avbeställde senare varje gång. Det har hänt mycket hemskt i mitt liv och många tycker det är ett under att jag lever men jag har tagit mig ur allt och jag kämpar... Nu skulle jag inte bara kämpa för mig själv utan även för mitt barn. Så fort jag misstänkte jag var gravis la jag av med alla mina mediciner och till och med att röka. Jag ville ha förändring för första gången i mitt liv ville jag värkligen leva.