ickiz

Sitter hemma...Dock aningen berusad om knappt äns det..
Tänker på detta piss äckliga liv.... Dessa as som påstås älska en men ändå gör en så illa???
Fan vad jag hatar dom, nätr det inte bara gör ont i själen....
Reflekterat mycketr över mitt forna liv...På vad som komma skall. Med aning rädsla ser jag på vad som är mitt men vad som så jäkla lätt kan tas ifrån mig!

Jag vill bara ställa mig och skrika...Jag vill bara berätta precis allt...allt som alla as nånsin har gjort mig...Ni fattar inte hur jag kan förlåta, hur jag kan glömma...Vem fan har sagt jag förlåtit?? Att jag har glömt??
Tror ni inte jag många gånger velat ta mitt liv?? Att jag önskar allt bara vore slut??
Först nu....Först nu är jag rädd att förlora allt...