ickiz

I detta inlägg kommer jag att vara hundra procent ärlig för detta har legat inom mitt bröst så många år och jag orkar inte hålla tillbaka det längre! Vill börja med att be om ursäkt om jag trampar någon på tårna...

Detta inlägg tillägnas dig bubblan...

gör så jävla ont i hjärtat på mig...Jag borde funnits där för dig...Jag borde uppskattat dig och inte vänt dig ryggen, jag saknar dig så jävla mycket syster...

När vi var små var jag hennes idol! Hon var alltid runt mig. När hon föddes var jag så stolt och ville vara i hennes närhet hela tiden hon var absolut det finaste jag sett!!!
Jag blev sedan äldre och bråkig och intresserade mig mer för killar vilket ledde till att jag var tycken och bitchig mot dig lilla pyre. Jag puttade alltid ut henne från mitt rum och tyckte hon var en plåga. Jag vet vad ni tänker syskon gör så men man bryr sig inte mer om andra än sin syster, sitt eget kött och blod! Min far var tillsammans med en kvinna som hade två underbara döttrar som jag alltid tog under mina vingar medans jag stötte bort dig! Jag pallade inte vara i din närhet du började bli så lik mig, gapig, skrikig och tycken. Det skrämde mig!
Mitt liv slogs i spillror många gånger och jag kom allt längre ifrån dig och du kom närmare M. Jag kände mig besviken och väldigt svartsjuk, svartsjuk på er båda, att ni fann varann och jag var ute ur bilden. Jag har alltid avundats Ms skönhet och hennes mamma! Jag hatade dom när jag var liten...Dom behandlade mig inte schysst alltid men Jag ville vara precis som dom, lika vacker...Men jag var annorlunda...Passade aldrig in nånstans och lyckdes alltid ställa till det. Många gånger var jag även avundsjuk på dig och M för ni hade en riktig mamma!
Sen började du växa upp lilla bubbel och jag blev så rädd... Du sköt i längden och både tuttar och  rumpa putade ut..Gumman så vacker du e... Men jag blev avundsjuk igen! Jag ska inte ljuga jag är det ännu och jag hatar det!
Jag vill bara berömma dig för skolan och ditt vackra underbara du, men jag vågar inte närma mig dig. Jag är rädd för att du ska hata mig... Jag finns inte i ditt liv och kanske är det lika bra men jag vill mitt hjärta att du ska veta att jag alltid ser på dig på avstånd...Jag följer dina steg och allt du gör och när jag hör hur mycket du älskar M skär det i mitt hjärta...Inte för att du älskar henne utan för att du ser mig som om jag vorde död...Det känns så.

Istället för att nå fram till dig har jag föraktat dig i så många år och även M OCH J. Jag vill be om ursäkt för detta jag hatar att vara så jävla självupptagen! När jag ser på våran oskyldiga lilla N och ser hur mycket hon tycker om mig svider det till! Jag älskar det men jag kan inte låta bli att se dig stå framför mig på samma sätt när du var liten...Jag ska inte sabba min och Ns relation iallafall, jag är på många sätt annorlunda nu!
Dock kan jag inte låta bli att avundas din skönhet. Kanske för att jag aldrig varit någon själv utan drogernas hjälp, men du är äkta!

Jag minns våra år i stenkullen...Minns du??! våran bästis klubb??
Jag minns den som om det vore igår!!
Förlåt lilla syster att jag svek dig...Förlåt för alla gånger jag stängde dig ute.
Jag blev så jävla rädd när du började sminka dig, klädde upp dig, började festa---> blev stor... Förlåt för min svartsjuka jag har en sån låg självkänsla och ser ofta ner på andra för att känna mig lite bättre själv och jag ber om ursäkt för det. Försöker vara så äkta och unik som jag kan men det är inte alltid lätt efter alla år av missbruk och total jävla missär...Om du bara visste.
Jag ser ialla fall nu på håll att du mår bra och gör det bästa av ditt liv och jag är mäkta stolt att vara din syster även om jag inte borde få kallas det!
Jag älskar dig Jen...fore ever and ever babe...<3

*Miss u Bubbel trubbel*