ickiz

Tänkte hela natten på att min son snart skulle födas, gud va spännande! Tänkte på när slemproppen gick (fy vad äckligt) den gången trodde vi att vattnet hade gått men icke du dröjde dig kvar.

   V.39

V39+1 Vi va precis påväg utan för dörren, skulle med bussen! Vattnet går! Skämtar du med mig eller??! Inte nu vi ska ju gå ut sa jag.. He he blev grymt chockad och nu skulle jag ju inte få någon plankstek...Jag skulle få ett barn. 12.15 fick jag värkar och ringde in till förlossningen inte en och två gånger det blev ett antal! Pratade också med Anna, Marie och Daniella, Sissi den räven svarade inte när jag undrade vad fan ska jag göra nu?? Sissi som lugnat mig och sagt att det inte alls gör ont...Hon ljög rätt hårt alltså...Vad då inte ont jag va ju helt paj. 13.20ca åkte vi in, jag började bli rädd. Taxi killen som körde oss var en ängel..Usch så ont jag hade. Det fanns nog inte en enda regel i trafiken som han inte bröt så fort gick det och mitt mellan värk å elende var jag faktiskt rädd å krocka...

14.06 blev vi inskrivna men fick inget rum pga att det var helt fullt. Jag visste inte längre vad jag skulle ta mig till...Skulle jag sitta, ligga eller stå? Inget funkade och jag bara skrek rakt ut. Jag höll om Danne och bara skrek. Vadå så här ont kunde jag inte föreställa mig att det skulle göra. Är otrolig sprut rädd och har hela tiden sagt att jag ska inte ta någon jävla EDA bedövning (sprutan som sätter i ryggen) Folk kom in och ut ur rummet och skulle häls en efter en därför minns jag dessvärre ingen särskild av skööterskorna eller läkarna, utom en... Sadist...Hon skulle promt tvinga mig att hälsa på henne mitt i en hemsk värk...IDIOT!!! Jag sa till henne flera gånger att vänta men hjobn drog bara åt sig handen och jag muttrade surt mitt namn. Sköterskorna var oroade över min extrema smärta och ville sätta en morfin spruta i låret på mig kombinerat med citodon, nej skrek jag ni måste emmla först.. LOL. Jag hade sket ont men propsade på emla kräm och fick det..Dessvärre hann den inte ge nån verkan då dom bestämde sig för att sätta den ändå och det gjorde fan ont! Trots bedövning gjorde det jätte ont och dom skulle förbereda en förlossningssal till oss då dom sa att jag måste få lustgas.
Väl inne på rummet som vi fick efter ett par timmar fick jag den efterlängtade lustgasen, he he och den känslan av att desperat suga in sig gasen kände jag igen. Wow snurrigt! Hade många lustiga tankar när jag drog in gasen som att "tar jag ett andetag till nu så kommer jag nog svimma och tog ett andetag. Det hjälpte värkligen och dom fick be Daniel att ta bort den från mig imellan åt då jag tyckte jag skulle ha den hela tiden! Inte kändes värkarna mindre men det kändes ändå på något sätt mer hanterbart. Daniel var en klippa från början till slut! Hade aldrig velat gå ighenom detta utan honom. Han frågade mig vid ett tillfälle om jag ville lyssna lite opå musik. "Ne ne ne svarade jag bara, vilket jag ångrar jätte mycket idag! Kände mig helt bort imellan värkarna pga av lustgasen och det kändes som om timmarna bara flög fram.

18.25 kom mina riktiga krystvärkar, oh dear god help me!!!
DIggedi damn vad fruktansvårt ont det gjorde. Plötsligt när min lille nästan var helt ute gick hans hjärtfrekvens från 120 hastigt ner. "DU MÅSTRE KRYSTA NU,sa dom till mig och jag försökte verkligen men det gick inte. Det blev tal om att snitta hörde jag lite diffust men va för yr för att egentligen fatta nåt. Han satt fast...Plötsligt hör jag det värsta jag varit med om, ratsch, ratsch, det lät som när man använder en tyg sax och klipper i tyg. Dom gjorde det inte en utan 2 gånger, jag skrek i lustgas masken och tror det kom en tår, annars klarade jag mig från att gråta hade före ont för att gråta konstigt nog. 18.58 gav dom mig mitt lilla mirakel i famnen och han reste mirakulöst nog sitt lilla huvud och tittade rätt på mig med sina blå, innan han la sig ner och somna en stund. Dom skulle sy mig och det var inte det lättaste. Jag hoppade till hela tiden trots att dom både använt bedövnings sprayen (jävla dig Marie =p) flera gånger och gett mig bedövnings injektioner hjälpte det inte, det gjorde ont hela tiden och det var ju rätt mycket att sy när dom klippt upp hela mig =( En stund innan vi blev inlagda på BB fick Daniel ta våran lille jag mådde jätte dåligt. Var alldeles varm,yr och illa mående, spydde ett par gånger men det blev inte bättre.

Daniel fick inte stanna den natten för det var fullt men vi stannade till tisdagen (3dagar) så Danne missade inte mycket, han var med de följande nätterna! Åh vad vi var sytolta!! Vi skickade bild på våran nyfödda son till våra närmaste och telefonen ringde stup i ett så vi fick stänga av den ett slag för att få vara lite ensama. Liams första besökare var faster Nisen, faster Daniella, faster Diana och farmor! Världens finaste liam var född med sina små 3355g och 51cm äkta lycka går inte att beskrivas med ord...<3 <3 <3
Stolt pappa med sin nyfödde son. (1d)

stolt mamma med sin nyfödde lille son! <3